Lycka är att det, trots allt, inte är så långt kvar innan Liten är här

Idag var det Danderyddag, dvs nya ultraljud, CTG kurvor och läkarsamtal.

Liten som för 10 dagar sen låg fint med huvudet ner har nu valt att vända på sig och ligger på tvären. Kunde inte låta bli att börja skratta... Varför ska något vara enkelt?! Hon har tidigare också följt sin kurva fint men nu verkar det som om hon väger för lite, 9% under kurvan. Däremot såg CTG kurvan bra ut. Så nu bubblar oron upp igen.

Vi är inbokade för ett vändningsförsök på fredag men detta känns ganska obehagligt. Även om detta är något de gör varje dag så känner vi en oro över de minimala risker som är förenat med detta. Moderkaka som kan lossna, att Liten blir påverkad av Bricanylet, vi vet ju faktiskt inte helt vilken status hon har så hur kan vi vara säkra på att detta inte påverkar henne till det värre och om moderkakan lossnar och de måste ta ut henne är det inte bättre då att hon stannar inne ett tag till för att "tjocka på sig"? Bortsett från det så tycker jag att det känns obehagligt att att få hjärtklappning av Bricanylet och att de ska "bråka" med magen.

Tror att vi måste få några till svar innan vi bestämmer oss helt men just nu känns det som att vänder hon sig spontant så kör vi på med vaginal förlossning annars vill vi ha kejsarsnitt... trots de risker som det kan innebära.

Jag är så trött på att vara orolig! Det får vara nog nu! Men det är inte så lång tid kvar innan vi får hålla i henne... Det känns lättare att få ha henne i famnen, jag inbillar mig att vi kommer känna och se hur det är med henne då och det är lättare att hjälpa henne.