Lycka är tacos och trevligt sällskap

Idag kom våra grannar till oss för lite tacos och lek. Barnen är lika gamla (skiljer ett par månader) och nu kommer vi få vårt andra barn samma år med drygt tre månaders mellanrum.

Skönt med avslappnat sällskap, god mat och att barnen har så kul att de kiknar av skratt!

Lycka är att titta på bebissaker

Vi hade en resa till bokad till Gran Canaria sedan länge... Det skulle bli den sista resan innan Litens födsel och var planerad sedan länge. Vi hade sett ut ett bra hotell med en fantastisk poolavdelning som bustrollet skulle älska att leka i.

Efter mycket velande beslutade vi i går att avboka resan då det fortfarande är mycket som är öppet; dåliga levervärden, resultat från fostervattenprov och att jag fortfarande är påverkad av den långa perioden jag hade feber. Det känns verkligen jättetråkigt och vi hade verkligen behövt komma iväg efter det här.... Men vi kan inte överskåda en resa just nu och tänk om det händer något. Vi kommer försöka göra något en weekend istället och så tar vi resan när Liten har kommit istället.

På väg hem från läkarbesöket idag så smet vi in i en barnaffär. Vi tittade på en mjuklift att ha i vagnen då vi i efterhand saknade det när bustrollet var liten och så passade vi på att leta snuttefilt och mjukisdjur. Hittade en jättesöt rosa mjukisgris, kan ju inte låta bli att titta på lite rosa saker då vi fått lite tecken på att Liten skulle kunna vara en flicka (navelsträngen låg i vägen för att kunna säga säkert), men vi väntar till vi vet mer säkert... Men det känns underbart att få börja titta och planera vad vi ska köpa... Börjar klia i fingrarna :-) vill bara köpa något nu!

Lycka är att ha fostervattenprovet överstökat

Idag fick vi göra provet, men naturligtvis blev det lite struligt innan vi gjorde det. Känns som att vi blivit vana vid att allt ifrågasätts, skall dubbelkollas och att vi skall få nya förutsättningar att ta beslut utifrån innan något händer. Läkaren som skulle göra fostervattenprovet ifrågasatte varför vi skulle göra provet just nu då det finns en risk att detta triggar en förtidig förlossning och att det i sin tur kan leda till risker och handikapp om barnet överlever då vi är i vecka 24+1 nu... Efter samtal med virologer och läkare på specialist mödravård kom vi fram till att vi gör provet för att få ett resultat på måndag. Ska vi börja förbereda oss mentalt eller kan vi slappna av?

Innan provet gjorde man ett ultraljud där de tittade var de kunde sätta nålen, de passade även på att se om det kommit några förkalkningar på hjärnan (vilket kan visa påverkning av CMV viruset, om det finns i vattnet), men läkaren kunde inte se några, så det var positivt. Därefter rengjordes magen och nålen stacks in... Det gjorde inte ondare än ett blodprov men var naturligtvis mer påfrestning rent psykiskt. Min man fick nog en krossad hand (för att jag klämde så hårt) och efteråt så började jag gråta, hulka och snora.

Man skall ta det lugnt ca ett dygn efter och inte göra några tunga lyft och det har man inte heller lust till... Även om det inte gör ont att göra provet så känns det att någon varit där och rotat. För att "bota" det hela så gick maken och köpte ALLT jag sa att jag var sugen på :-) Det var två trötta föräldrar som frossade choklad, princesstårta, bulle och Fanta efter provet... Tog också igen lite av nattens uteblivna sömn.

Nu håller vi tummen att provet ser bra ut och att det inte är CMV i fostervattnet!

Lycka är att få ta del av bustrollets "dagisvardag"

Idag gjorde jag min första egna "utflykt" sen slutet av februari, en promenad som var härlig och kul men jobbig (tar normalt ca 30min men tog ca 1,5h inkl rast i en klädesbutik). Det blev hem och vila efter.

Det blev en aktiv dag för på kvällen var det föräldramöte på bustrollets dagis, jättekul att se vad de gör på dagarna och få känna sig lite delaktig då vi föräldrar fick hjälpa till i ett fågelprojekt de arbetar med just nu.

Nu ligger jag här i sängen, nervös och skrubbad med desinfektionsmedel, för i morgon är det dags för fostervattenprov. Tror att jag är mest nervös för resultatet... Men det kommer ju inte för ens på måndag så nu koncentrerar jag mig mest på att vara nervös för själva provet.

Lycka är trygghet

Idag ringde läkaren från vårdcentralen, hon tyckte att mina levervärden fortfarande såg dåliga ut och ville därför skicka mig en remiss på att göra ett ultraljud på levern och gallan. När ska detta ta slut?! Så nu väntar jag på remiss och undrar hur detta på verkar mig och Liten. Att man har dåliga levervärden hänger ofta samman med att man har/har haft CMV infektion, men det verkar som att jag har haft det lite för länge.

På toppen av det så ringde försäkringskassan... I början av samtalet fick jag känslan av att jag var tvungen att försvara mig, förklara mig men ju längre samtalet gick desto bättre kändes det. Fick berätta om viruset vad det innebär och vad det kan innebära längre fram. Det handlar ju inte om att jag inte vill arbeta, för det vill jag (jättetråkigt att ligga på soffan), utan om att jag just nu inte kan, vilket läkarna och mvc också hävdar. Mitt mål är att jag snart skall kunna börja jobba 50% och till 1maj kunna arbeta 100% fram till föräldraledigheten, det tyckte handläggaren lät bra.

Nu ligger jag här på soffan med min man, hand i hand, myser, slappnar av och tänker att vi ändå har det bra... Vi går igenom en tuff period men vi har det bra och löser det som det kommer, vi blir starkare, vi blir tryggare.

Lycka är ett steg vidare och skatteåterbäring

Idag ringde läkaren för att meddela svar på proverna från i torsdags. Virus nivåerna har nu gått ner så pass mycket att vi kommer kunna göra ett fostervattenprov på torsdag... Känns skönt att komma ett steg vidare men samtidigt väldigt nervöst att vänta på resultat samt att få resultatet!! Nästa vecka vid denna tid vet vi om det är CMV infektion i fostervattnet....

Mars/April är normalt månader som jag är lite nervös (ok... Går inte heeelt att jämföra med att vänta på fostervatten resultatet... Men ändå), detta för att deklarationen skall dimpa ner i brevlådan, även om jag försöker göra rätt så är jag ändå nervös över att det blivit fel och att jag måste betala tillbaka pengar.
Men!
I år blev det skatteåterbäring! Pust, skönt att få tillbaka lite pengar som man inte räknar med.

Lycka är tårt-/kakbuffé

Så skönt att orken börjar komma tillbaka! Att bli körd till ett sådan här dröm och få sitta i solen och njuta är härligt!

Låter bilderna tala för sig.

Lycka är att orken börjar komma tillbaka

Ja.... Lycka.... Är.... Idag..... Hmmm...

Idag hade vi planerat att vi skulle hem till bustrollets kusinbarns födelsedagskalas(de är jämngamla). Men ett par timmar innan avfärd får vi ett samtal om att en som skall komma dit (och är gravid) inte vågar komma för att hon är rädd att jag ska smitta henne ... Jag kan inte komma ihåg att jag känt mig så smutsig, sårad, ledsen och besviken någonsin eller i allafall på länge...
1. Som att jag är pestsmittad och inte en som råkar ha fått ett virus som de flesta har haft som småbarn.
2. Jag/vi har varit väldigt öppna med detta inom familjen (och för andra oxå för den delen), delat med oss av den information som finns. Om man är rädd för att få CMV virus som gravid så skall man hålla sig inomhus i 9 månader och varken träffa vuxna eller barn och framförallt INTE gå på ett 2års kalas.
3. Personen vågar inte kontakta oss själv utan ber en annan ringa.
4. OM jag bar på ett virus som var smittsamt och farligt för andra så skulle jag väll inte gå till en tillställning där jag skulle smitta ner halva släkten?!?

Vi stannade hemma och fick en mysig eftermiddag. Gick till lekparken, tittade på barn som sparkade boll och det var ett härligt väder att vara ute. Första gången på veckor som jag orkade vara ute så pass länge! Även om jag måste erkänna att jag nu ligger här på soffan och vilar...

Så lyckan idag är att orken börjar komma tillbaka.

Lycka är sol och baka

Idag la jag mig på en varm filt med massa kläder ute på balkongen och somnade i solen.... Åh så skönt!! Och lite färg på näsan fick jag nog :-)

På eftermiddagen bakade jag mitt egen komponerade mini choklad cupcake med vit choklad och grapefruktfrosting. Blev väldigt goda... och många... Och nu har jag varken plats i frysen eller någon att bjuda dem på. Men det var väldigt kul att baka igen, även om det krävde energi.

På kvällen sa jag till min man; det här måste vara första dagen på 5 veckor som jag är feberfri. Hmm... Det ska man tydligen inte säga för jag hade 38grader.

Men en härlig dag hade jag i alla fall!

Lycka är vår och vårtecken

Idag var vi först och tog prover för att se om CMV nivåerna har sjunkit så pass att vi kan göra fostervattenprov nästa vecka. Kul, rutinerad gammal sköterska som sa att hon skulle använda "tjejnålen" när jag berättade att jag tycket det är lite obehagligt med blodprov. Nu väntar vi med spänning på resultatet som beräknas komma på måndag.

Därefter var det mvc besök, den "vanliga" checken man får. Det gick bra, har lite lågt blodvärde så det blir till att knapra järntabletter resten av graviditeten. Men det var skönt att få det "normala". Efter mvc besöket år vi en god lunch med gott fika efter.

Känns som att jag missat hela mars, sista minnet jag riktigt har av "världen utanför" är kallt februari väder (även om jag kan se att jag noterat här tidigare att det var skönt att gå i solen). Nu är det snart april och vi gick förbi rabatter med krokus, snödroppar och andra vårblommor. Underbart!

Lycka är att se den kommande våren och att sommaren är på intåg.

Lycka är lite vardagsliv...

Idag blev det besök på vårdcentralen för lite uppföljning, en promenad som normalt tar ca 7min tar nu ca 20 minuter. Men när man går så sakta så hinner man uppleva en del och hitta saker, tex hann jag njuta av solen samt att jag hittade 20 kronor på marken :-)
Jag blev sjukskriven 2veckor till och därefter satsar vi på att jag kan arbeta 50%, jag hoppas verkligen det!
Efter besöket på vårdcentralen så blev jag så trött att jag sov två timmar.

Eftersom min man skulle på ett eftermiddags möte hämtade jag bustrollet på förskolan... Tyckte att jag borde klara det nu. Det var fantastiskt att "smyga" upp till förskolan och titta på hur trollet står där och fixar, visar kompisar och pedagoger vad h*n hittat och sen få ett jätteleende och en stor kram när h*n upptäckte mig. Berättade för alla att det var h*ns mamma som hämtade idag! Det är lycka att få vara med om detta!
Men även av denna korta promenad blir jag trött... Tur att mormor/mamma kom och lagade mat idag(även om jag i ärlighetensnamn inte har lagat så mycket mat på sista tiden).

Lycka är god mat, goda vänner och sparkar

Idag kom en av mina väninnor hem med en av mina favorit luncher... Dumplings från Steam jag älskar hela kombinationen de gör med dumplings, sallad med färsk mynta i, råris och den syrliga, söta sojan!

Liten gör sig mer och mer påmind, sparkar och rullar runt i magen. Det känns så fantastiskt!
På torsdag är det ny provtagning för att se om virusnivåerna har sjunkit så vi kan göra Fostervattensprov nästa vecka. Samtidigt som vi gör provet kommer vi att ta reda på vilket kön Liten har... Det var inte planen från början men efter det som nästan kändes som ett avbrott i graviditeten och graviditetslyckan blev det helt plötsligt viktigt att ta reda på vem som är därinne... Kanske för att knyta närmre band, inte bara bebisen längre utan lillebror/lillasyster. Likaså blev det viktigt att inte längre föda vaginalt utan vi vill nu ha kejsarsnitt för att i allafall eliminera risken för navelsträngen kring hals (detta fick bustrollet vid födseln och blev väldigt medtagen och var livlös när h*n kom) eller andra komplikationer. Vet att andra komplikationer kan tillstöta vid snitt, så detta kanske bara är hjärnspöken.

Bilden är på familjens livsnjutare och hårmonster.

Lycka är sitta och småprata...

Idag gick jag upp till grannen och fikade, de har precis fått en bebis till och vi har inte hunnit uppdatera vad som hänt de sista veckorna... Det var väldigt skönt att berätta om vad vi gått igenom de sista veckorna samtidigt som att det var välbehövligt att prata om vardagliga ting som problem på dagis, två barns oron (klarar man av två :-) ?), skratta åt sig själv... Allt detta över en kopp kaffe och en toscakaka.

Lycka idag är det vardagliga småpratet.

Lycka är att vakna på morgonen...

Med hela sin familj i sängen och bara få ligga och mysa länge!

Lycka är att få byta miljö för ett tag

Idag åkte vi hem till min mamma, bustrollets mormor. Efter att ha varit hemma i snart 3veckor, med undantag för läkarbesök, så bestämde vi oss för att ta bilen ut till mamma för att få lite miljöombyte. Kan ju lika gärna ligga på soffan där som hemma :-)
Påvägen dit stannade vi en snabbis vid Cupcakes Sthlm för att köpa med fika, lyx att få gå in och välja smaker! Kul! Saknat att få "shoppa" lite. Även familjen tyckte att det var skönt att få komma iväg lite.

Även om jag fort blir trött och får lite extra feber på kvällen så är lycka att få komma ut och nya miljö lite.

Lycka är att få blommor

Efter en lång och relativt tråkig dag i sjuksoffan så knackade ett blomsterbud på dörren... Mina kollegor sände de vackraste -krya-på mig-tulpanerna-!

Lycka är att, oväntat, få en vacker bukett blommor!

Lycka är att bli väl omhändertagen och ha många tankar riktade mot oss

Börjar så smått känna mig bättre... Även om jag får bakslag i form av feber och frossa så känns det bättre och bättre. Ska bara lära mig att jag inte skall vara uppe och "ränna" (och med ränna menar jag tex plocka ur diskmaskin, bädda säng och laga mat) när jag känner mig bättre utan att istället ligga och vila mer då.

Vi var idag tillbaka på specialist mödravården för att lägga upp en plan för vidare kontroller och uppföljning:
•provtagning för att konstatera att virusnivåer sjunkit så pass att ett Fostervattensprov kan tas
•Fostervattensprov
•uppföljningssamtal
•ultraljud en gång i månaden för att se att Liten växer som h*n ska samt att det inte visar några förändringar/förkalkningar på hjärnan.

Det känns som att de verkligen har koll på Liten och oss, även om man inte vet/kan så mycket om detta virus.

Men det är inte bara mödravården som tar väl han om oss och tänker på oss... Våra familjer, vänner och kollegor hör av sig till oss för att ge oss positiv energi och styrkeönskningar eller erbjuder sig hjälp.

Lycka är att ha så många som tänker på oss och önskar oss väl och att få vara i trygga händer.

Lycka är att höra mina älsklingar laga mat

Fortfarande liggande på soffan, deckad, ligger jag och lyssnar på bustrollet och pappan som lagar mat. Potatismos och kötbullar. Samtal som rör vad man får och inte får göra, vad som ligger i diskhon (skal) etc.

Låter hemtrevligt, varmt, kärleksfullt och det är min familj!

Lyckan är när man (ibland) slipper ta beslut

Några saker klarades ut igår...

•Mina levervärden har blivit bättre, vilket känns jätteskönt.
•Det är vanligt att man har feber länge, upp till 6 veckor, när man får CMV virus som gravid. Då är det bara att härda ut den sista tiden.

Och det sista.... :
•Jag har för mycket virus kvar i kroppen för att vi skulle kunna göra ett fostervattensprov idag.

Detta gör att vi omöjligen kan få en indikation på om Liten är infekterad eller ej. Märkligt nog känns detta ganska skönt... (vi kommer att göra provet senare när nivåerna sjunkit). Nu finns inga alternativ vi behöver inte göra några bedömningar, väga siffror, risker, reaktioner etc, även om resultatet hade blivit lika så behöver vi inte fundera på det nu. Detta är ju naturligtvis ganska fegt...

Men lyckan idag bestod i den lättnad som vi kände för att slippa väga all fakta vi fått och istället bara få fokusera på graviditeten, bebisen och de nya förutsättningarna vi fått.

Lycka är att få komma ut i solen

Efter att ha tillbringat ännu en helg inne i lägenheten så gick vi idag ut för att ta oss till husläkarmottagningen. Min kropp har verkligen tappat all kraft, pensionärer går om mig!
På mottagningen tog de nya prover (suck), börjar se ut som (som jag föreställer mig) en knarkare i armvecken. En remiss till infektionsläkare verkar bli aktuell. Känns som en nya fråga har kommit upp: kommer min kropp klara att vänta barn länge till?

Läkaren från specialistmödravården ringde för att höra sig för hur de skall förhålla sig till fostervattensprovet i morgon, ska de skynda på provtagning utifall vi skulle vilja avbryta graviditeten eller kommer vi behålla barnet oavsett resultat... Vad svarar man på det?! Herregud, det här är galet, vad är rätt, vad är fel? Utifrån vilka förutsättningar? Det slutade med att jag sa att vi vill ha alla dörrar öppna... Får man säga det?

På väg hem från mottagningen gick vi med solen i ryggen, alla tre, och njöt. Inte för att läkarbesöket var över för denna gång utan för att det värmde så skönt och gav oss försmak på våren. Det är lycka det.

Lycka är att tala om framtiden med bustrollet

Jag har nu haft feber i 3,5 vecka och en snuva sista veckan. Jag orkar mer eller mindre bara ligga på soffan. Känner mig värdelös för att jag inte kan/orkar hjälpa till i vardagen, laga mat, byta blöja, handla leka med lego etc.... Min man drar ett tungt lass samtidigt som detta naturligtvis påverkar även honom med oro, ovisshet.

Vårt bustroll på 2år känner naturligtvis av situationen även om h*n inte helt greppar vad det kan vara och varför mamma och pappa är ledsna. Vi måste dock få denna vecka på oss att känna sorg, fatta beslut och göra prover. Vi har dock sagt till oss själva att efter kommande vecka måste vi släppa, se framåt, se det bästa ur situationen .... Oavsett hur den ser ut.

I dag satt/låg jag och bustrollet i soffan och pratade om vad vi ska göra när mamma blir frisk. Här är vad vi kom fram till:
• mata fåglarna i parken
• gå till lekparken
• baka
• gå till Skansen
• cykla - vill gärna ha en egen
• åka bil till cafét som har kakbuffé och hästar, kaniner och höns på gården.

Det är så härligt att ha dessa samtal! Där det beskrivs (inte alltid förståeligt) och Mmm:as och utropas JAA!

Bara ligga nära, känna andedräkten mot kinden och få känslan av ett mycket förtroligt samtal, det är lycka!

Första tankarna om bloggen och om lycka

Idén med denna blogg har jag fått av en av mina kollegor, hon skriver om lycka i vardagen, varje dag. Jag befinner mig förtillfället i ett skede i livet som borde vara ett av de lyckligaste, och det är det också, men lyckan har grumlats något under den sista veckan. Jag känner därför ett behov av att få skriva om lycka och tvinga mig att ta fram lyckliga tillfällen, betona dem, varje dag för det finns så mycket. Stort som smått. Se/hitta positiva tankar i stunder som kan kännas jobbiga.

Jag har en fantastisk man, ett underbart 2årigt bustroll, ett hårmonster till katt och nu väntar vi på den sista biten som fulländar vår familj, Liten, beräknad till 17/7 2012.

Nu har vi fått veta att jag drabbats av ett virus, CMV, som de flesta av oss har haft som små men att jag tillhör de få % som fått viruset som vuxen och naturligtvis under en graviditet. Vi hade ingen aning om detta innan i torsdags, 8/3, och framförallt att detta kan påverka vår nya familjemedlem.

Nedan kan ni läsa vad detta innebär eller kan innebära i korta drag, jag lär mig fortfarande. (delar tagna fr andra sidor samt vårdguiden)

VAD ÄR CMV?
CMV är en mycket vanlig virusinfektion som de flesta vuxna människor har
haft och som oftast går obemärkt förbi eller ger mycket lindriga symtom.
Efter att man blivit smittad kvarstår CMV hela livet vilande i kroppen. Virus kan senare
aktiveras och man får då en återfallsinfektion (reinfektion). Detta är vanligast hos
personer som har nedsatt immunförsvar. Även vid en graviditet kan CMV aktiveras.

Får en gravid kvinna en CMV-infektion för första gången i sitt liv, en så kallad
förstagångsinfektion (primärinfektion) finns det risk att virus kan föras över till fostret.

Inkubationstiden för CMV är 4-8 veckor.
Friska personer märker sällan av en CMV-infektion.
Skulle man bli sjuk kan man få långvarig feber och symtom som svullna lymfkörtlar,diffus
led muskelvärk, lunginflammation och lätt leverpåverkan.

Det flesta nyfödda CMV-infekterade barnen(70-90 %) har inga symptomer.Övriga (10-30 %) har
symtom som kan variera mycket,både i omfattning och grad.Vanligt är:
*För tidig födsel
*Tillväxt hämning
*Förstorad lever och mjälte
*Påverkan på blodbilden
*Ögon förändringar (med inflammatoriska härdar eller starr)
*Hörselnedsättning
*Onormalt litet huvud

Barnen kan dessutom få bestående neurologiska symtomer,orsakade av de skador infektionen
medfört på hjärnan.Vanliga symtoner är varierande grader av utvecklingsstörning,autism,cp,
epilepsi,dövhet och synnedsättning.

HUR STOR ÄR RISKEN FÖR ATT BARNET SKA SMITTAS UNDER GRAVIDITETEN?
CMV kan överföras från mor till barn under graviditeten och förlossningen.
Om den gravida kvinnan får CMV är risken att upp till hälften av fostren smittas.
Av de smittade fostren drabbas cirka 10-20% av neurologiska skador.
Får den gravida kvinnan en återfallsinfektion är överföringsrisken mycket mindre eftersom
modern redan har antikroppar i blodet men en liten risk finns fortfarande.
Risken för överföring av CMV är sannolikt densamma under hela graviditeten och man tror att
CMV-infektionen kan orsaka skador hos barnet under hela fostertiden.

Men fokus på Lycka, Positiva tankar NU!