Jag har nu haft feber i 3,5 vecka och en snuva sista veckan. Jag orkar mer eller mindre bara ligga på soffan. Känner mig värdelös för att jag inte kan/orkar hjälpa till i vardagen, laga mat, byta blöja, handla leka med lego etc.... Min man drar ett tungt lass samtidigt som detta naturligtvis påverkar även honom med oro, ovisshet.
Vårt bustroll på 2år känner naturligtvis av situationen även om h*n inte helt greppar vad det kan vara och varför mamma och pappa är ledsna. Vi måste dock få denna vecka på oss att känna sorg, fatta beslut och göra prover. Vi har dock sagt till oss själva att efter kommande vecka måste vi släppa, se framåt, se det bästa ur situationen .... Oavsett hur den ser ut.
I dag satt/låg jag och bustrollet i soffan och pratade om vad vi ska göra när mamma blir frisk. Här är vad vi kom fram till:
• mata fåglarna i parken
• gå till lekparken
• baka
• gå till Skansen
• cykla - vill gärna ha en egen
• åka bil till cafét som har kakbuffé och hästar, kaniner och höns på gården.
Det är så härligt att ha dessa samtal! Där det beskrivs (inte alltid förståeligt) och Mmm:as och utropas JAA!
Bara ligga nära, känna andedräkten mot kinden och få känslan av ett mycket förtroligt samtal, det är lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar