Lycka är att ha fostervattenprovet överstökat

Idag fick vi göra provet, men naturligtvis blev det lite struligt innan vi gjorde det. Känns som att vi blivit vana vid att allt ifrågasätts, skall dubbelkollas och att vi skall få nya förutsättningar att ta beslut utifrån innan något händer. Läkaren som skulle göra fostervattenprovet ifrågasatte varför vi skulle göra provet just nu då det finns en risk att detta triggar en förtidig förlossning och att det i sin tur kan leda till risker och handikapp om barnet överlever då vi är i vecka 24+1 nu... Efter samtal med virologer och läkare på specialist mödravård kom vi fram till att vi gör provet för att få ett resultat på måndag. Ska vi börja förbereda oss mentalt eller kan vi slappna av?

Innan provet gjorde man ett ultraljud där de tittade var de kunde sätta nålen, de passade även på att se om det kommit några förkalkningar på hjärnan (vilket kan visa påverkning av CMV viruset, om det finns i vattnet), men läkaren kunde inte se några, så det var positivt. Därefter rengjordes magen och nålen stacks in... Det gjorde inte ondare än ett blodprov men var naturligtvis mer påfrestning rent psykiskt. Min man fick nog en krossad hand (för att jag klämde så hårt) och efteråt så började jag gråta, hulka och snora.

Man skall ta det lugnt ca ett dygn efter och inte göra några tunga lyft och det har man inte heller lust till... Även om det inte gör ont att göra provet så känns det att någon varit där och rotat. För att "bota" det hela så gick maken och köpte ALLT jag sa att jag var sugen på :-) Det var två trötta föräldrar som frossade choklad, princesstårta, bulle och Fanta efter provet... Tog också igen lite av nattens uteblivna sömn.

Nu håller vi tummen att provet ser bra ut och att det inte är CMV i fostervattnet!