Jag är så otålig på att få träffa Liten nu!! Vill inte ha henne inne i magen längre, hon ska ligga i min famn! Hon gör sig ständigt påmind med sina puffar, starkare än sin bror, jag vågar tro att det är en stark liten person därinne.
Blir galen av att tänka på att jag i princip kan vara gravid en månad till.... Samtidigt lite nervös över förlossning, kommer jag klara det, klarar Liten det? Det går, vet att det går, och jag har inte ett medicinskt ansvar för Liten under förlossningen.
Ser målbilden framför mig, trollet som kommer och ser sin syster för första gången, "åka hem kläderna" som köptes när vi fick veta att det var en liten flicka, hemma - hela familjen samlad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar